Vad vore livet utan mina underbara vänner! När krisen är ett faktum får jag stöd och peppning:) och det känns genast lättare!

Men jag kan sakna stödet från min man just nu i denna svåra stund vilket känns tråkigt, varför är det så? Har han så fullt upp eller är han less på att alltid vara den som stöttar så när det verkligen behövs har han ingen energi? Det gör mig ledsen... Kanske tänker han att han kommer att få stötta sen efter allt är klart och då "passar han på" att ägna sig åt sitt nu...jag vet inte och jag orkar inte gräva ner mig i det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet har faktiskt visat sig från sina bästa sidor här nu ett tag, har känt mig riktigt tillfreds men så...dyker det upp nåt fragment ur det förflutna och jag bara ramlar ner, ramlar fortare och fortare, känner hur mina händer skrapar mot bergväggen ...

Känner att jag är på gång! Nu är jag less på att må dåligt och ifrågasättandet av allt jag göra. Vem har besämt att jag måste oroa mig, ha ångest och grubbla? Ingen, bara jag själv och alltså bestämmer jag själv över vad jag ska göra, tänka och säga....

Det är någonting med hösten den klara, kalla luften känlsan av att allt ordnar sig en filt, en kram, det löser sig jag mår bra just nu... ...

Du är din största fiende Äter, gnager och trasar sönder din fina själ Precis som tidigare, spelar du ett högt spel Var ska detta sluta? Sök hjälp! ...

Hade en verkligt låg dag igår. Kände bara att jag ville fly bort. Typ semester à la Sex in the city. Vara singel igen och hemska tanke utan barn...! Självklart vill jag inte vara utan min älskade son, han är det bästa vi har! Men jag saknade mitt g...