Hade en verkligt låg dag igår. Kände bara att jag ville fly bort. Typ semester à la Sex in the city. Vara singel igen och hemska tanke utan barn...!

Självklart vill jag inte vara utan min älskade son, han är det bästa vi har! Men jag saknade mitt gamla liv. Att slippa tänka på någon annan, bara vara jag. Fick naturligtvis skuldkänslor sen när jag tänkt så. Varför egentligen? Är det så konstigt att man kan ha såna tankar? Många mammor har det säkert men ytterst få pratar om dem. Livet skulle nog vara lite lättare om vi sa vad vi tänkte och kände egentligen istället för att hålla uppe den fina fasaden. Min fasad är lite sprucken här och där men det står jag för!

Vet inte riktigt hur jag mår? Utåt sett och om du frågar mig så säger jag nog att jag mår bra men tror inte att det stämmer riktigt. Känner att jag inte har tid att sörja och tänka på Z. Känner bara att H tar all min vakna tid och sen försöker jag nog bara förtränga känns det som. Är tyvärr medveten om att det säkert kommer att "blossa upp" mera när jag väl lugnar ner mig för just nu känns det som att jag bara ångar på! Har saker att göra hela tiden. Jag gör vad som krävs för att överleva! Och detta är tydligen min strategi just nu då.

Ser i alla fall fram emot sommaren och allt som den har att erbjuda:)

Visst känns det otroligt tomt efter min lille skruttvovve men livet fortsätter ju ändå...Är glad att jag har ett barn nu att ta hand om på dagarna för det tar all min tid så tankeverksamheten hinner inte komma igång, tacksam över det!

Mer sorg kommer säkert sen men just nu tar jag bara en dag i taget och det räcker för nu.

Längtar tills i helgen då vänner kommer att förgylla min tid!