Direktlänk till inlägg 2 juni 2010
Visst känns det otroligt tomt efter min lille skruttvovve men livet fortsätter ju ändå...Är glad att jag har ett barn nu att ta hand om på dagarna för det tar all min tid så tankeverksamheten hinner inte komma igång, tacksam över det!
Mer sorg kommer säkert sen men just nu tar jag bara en dag i taget och det räcker för nu.
Längtar tills i helgen då vänner kommer att förgylla min tid!
Livet har faktiskt visat sig från sina bästa sidor här nu ett tag, har känt mig riktigt tillfreds men så...dyker det upp nåt fragment ur det förflutna och jag bara ramlar ner, ramlar fortare och fortare, känner hur mina händer skrapar mot bergväggen ...
Känner att jag är på gång! Nu är jag less på att må dåligt och ifrågasättandet av allt jag göra. Vem har besämt att jag måste oroa mig, ha ångest och grubbla? Ingen, bara jag själv och alltså bestämmer jag själv över vad jag ska göra, tänka och säga....
Det är någonting med hösten den klara, kalla luften känlsan av att allt ordnar sig en filt, en kram, det löser sig jag mår bra just nu... ...
Du är din största fiende Äter, gnager och trasar sönder din fina själ Precis som tidigare, spelar du ett högt spel Var ska detta sluta? Sök hjälp! ...
Hade en verkligt låg dag igår. Kände bara att jag ville fly bort. Typ semester ā la Sex in the city. Vara singel igen och hemska tanke utan barn...! Självklart vill jag inte vara utan min älskade son, han är det bästa vi har! Men jag saknade mitt g...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|