Vad vore livet utan mina underbara vänner! När krisen är ett faktum får jag stöd och peppning:) och det känns genast lättare!

Men jag kan sakna stödet från min man just nu i denna svåra stund vilket känns tråkigt, varför är det så? Har han så fullt upp eller är han less på att alltid vara den som stöttar så när det verkligen behövs har han ingen energi? Det gör mig ledsen... Kanske tänker han att han kommer att få stötta sen efter allt är klart och då "passar han på" att ägna sig åt sitt nu...jag vet inte och jag orkar inte gräva ner mig i det!