Hade en verkligt låg dag igår. Kände bara att jag ville fly bort. Typ semester à la Sex in the city. Vara singel igen och hemska tanke utan barn...!

Självklart vill jag inte vara utan min älskade son, han är det bästa vi har! Men jag saknade mitt gamla liv. Att slippa tänka på någon annan, bara vara jag. Fick naturligtvis skuldkänslor sen när jag tänkt så. Varför egentligen? Är det så konstigt att man kan ha såna tankar? Många mammor har det säkert men ytterst få pratar om dem. Livet skulle nog vara lite lättare om vi sa vad vi tänkte och kände egentligen istället för att hålla uppe den fina fasaden. Min fasad är lite sprucken här och där men det står jag för!