Har bestämt mig för att denna vår och sommar ska jag jobba med mig själv på allvar. Ta tag i mina förträngda känlslor, utmana mig själv, släppa taget om det som tidigare varit så viktigt (eg oviktigt), våga vara den jag är och vara nöjd med det. Känner att det här är min chans till ett tillfrisknande från ångest och oro. Jag vill få frid i min själ!

Min son och make förtjänar en mamma och partner som mår bra, som är lugn och tålmodig och som vågar vara den hon är. Jag gör detta för min skull annars blir det fel, men också för deras skull så att vi kan vara tillsammans alla tre och må så där bra som vi kan göra!

En oro kryper längs min kropp,

min andning fastnar i halsen.

Det är inte såhär jag vill känna.

Tar mig tid att slappna av och släppa på andningen,

den kommer ned i magen.

Jag känner och jag blir lugn.

Du bär mig på din rygg när jag inte orkar gå över det mörka vattnet

du puttar mig uppför berget när det är för brant

du låter mig vila i din famn när rädslan tar över

Jag behöver dig nära, nära

du behöver mig nära, nära

Jag kan skönja en ljusning. Mindfulnessträningen och yogan hjälper mig framåt. Så glad att jag hittat verktyg. Vet att det är lång väg kvar att vandra men jag är i alla fall på väg till skillnad från förr då jag mest stod och stampade.

" Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända" (låt från fotbollsvm-94 tror jag det var:)

puss på er därute!

Min dag är bara min, det är jag som råder över dess innehåll.

Vad vore livet utan alla dessa mina dagar? Ingenting.

Jag tar vara på min dag idag.

Idag är jag tacksam över:

- att min hund verkar må bättre

- solen som skiner

- att jag började dagen med mf

- att jag ska träffa vänner:)

- tålmodig make!

puss på er därute!

Riktigt stolt över mig själv blev jag idag då jag vågade följa mitt hjärta och tacka nej till en aktivitet som jag inte kände att jag orkade med. Och inget farligt hände! Måste/Ska försöka med mer sånt. Att vara sann mot mig själv och känna efter och våga prata och berätta om hur jag känner. Vad kan hända, ingenting förmodligen.

Nu känner kag att det är dax att ta tag i allt det jobbiga och jag tror att vägen dit går genom "Mindfulness", i alla fall för min del. Ska försöka att praktisera varje dag, särskilt på morgonen så att det blir en bra start på dagen:)

Saker jag är tacksam för:

1. Vår underbara son!

2. Min älskade man

3. Mitt fina, varma hus

4. Min goda, vällagade mat

5. Min sköna, härliga säng

Ha det gott därute! Kram på er

Jag känner mig ledsen. Det är en jobbig känsla när jag har allt och borde vara så glad och tacksam. Tacksam är jag visserligen men ändå mår jag inte riktigt bra. Känns som att jag inte lever fullt ut. Lever som utanpå. Bedöver mig med genom att inte göra saker, stressgöra saker, äta saker, ja så ser det ut. Vet vad jag måste göra, men gör det ändå inte. Väntar bara på det rätta tillfället men det kommer aldrig och det är synd att det är så eftersom det innebär att jag inte kommer igång. Saknar gnistan, drivkraften att göra. Planerar, men gör inte. Får dåligt samvete när jag inte gör och då blir det bara värre. Vet inte hur jag ska ta mig ur. Vet bara att jag måste.

Kram!

Trodde att jag lärt mig att hantera stress vid det här laget men tydligen inte för idag kom den på besök. Visserligen hade jag bokat in 3 aktiviteter så det förklarar väl det mesta...

Så dagens lärdom lyder: "Lyssna på dig själv och agera därefter"

Berätta gärna varför du måste göra som du gör om du känner att folk undrar.

Kram på er därute!

Jag tycks enligt mig själv i alla fall, vara en planerare utav rang men ibland så misslyckas även de bästa:) (Ironi!)

Idag har följande gått fel:

- Hade tagit fel en hel timma på tiden hos veterinären

- Misstajmade lunchen så jag blev utan:( tryckte i mig choklad ist

- Lämnade min son i bilen när jag sprang in på apoteket, sur gubbe blängde på mig och jag tänkte att soc skulle ta sonen

- Glömde köpa present till kalas imorgon, tur att min snälla man gjorde det

Så ska man planera el inte? Frågan kvarstår tills jag kommit på ett svar.

Jag vill återigen upplysa, kanske inte gjort det tidigare, att jag endast skriver denna blogg i eget syfte. Därav det tråkiga innehållet.

Kram på er därute! Hoppas morgondagen bjuder på bättring.

PS!Läste igenom 1½ gång

Mitt första blogginlägg:) Här ska jag vara frispråkig och inte redigera mig själv som jag annars alltid gör... Denna blogg ska vara ett forum för mitt behov att uttrycka mig! Jag behöver verkligen en plattform för mina tankar och känslor att komma till tals. Hoppas att denna blogg blir öppningen till mitt oredigerade liv!

Märker ändå att jag håller på och läser igenom och har svårt att trycka på "Spara" ...varför detta kontrollbehov??? Detta hoppas jag få svar på nu under den tid som jag bloggar.

Vem ska jag då skriva till om jag är anonym? Måste ju ha en mottagare ändå... Ok jag skriver till er "därute", det får räcka så länge.

Vi hörs snart igen! Kram på er därute